Ibland måste man lära sig att sortera ut vilka människor som ger en något positivt kontra negativt. Det är så jävla lätt att se mellan raderna på folk och verkligen försöka tro att människan ger en någonting gott. Ibland är det kanske till och med så att man vill att människan ska ge en någonting gott, och då ser man bara de små positiva sakerna som finns, och sollar bort allt annat negativt som oftast är 100gånger mer.
Just nu känns det som att jag tror för gott om alla människor. Jag vill så gärna att de ska vara bra människor och gör allt för att intala mig själv det. Tillslut blir jag medveten om sanningen och sårar mig själv och retar mig på att jag är så jävla godtrogen.
Människorna här resonerar och beter sig på ett helt annat sätt än vad vi i Sverige gör. Jag trodde inte det var så skillnad fören idag. Det känns som att alla är så galna över att ha många människor omkring sig och känna sig poppis, att de ibland glömmer bort en och annan. Och detta handlar inte bara om John som utgav sig för att ha en viss charm, men som två veckor senare brister, utan detta handlar om folk över lag. Jag är glad för de vänner jag skaffat här nere, och jag hoppas verkligen att det är riktiga vänner, för det känns så.
Men nu slår jag mig själv i huvudet och lovar mig själv att inte längre tro det bästa om alla, utan verkligen sortera ut vem som är värd min tid.
Sista meningen verkar vettig
SvaraRadera