Hemskt..

Har legat i sängen i flera timmar och försökt somna nu. Det går bara inte, det kvittar att jag egentligen är riktigt trött, för jag kan inte sova. Vet inte varför, antagligen för att det är så mycket nytt att ta in, att det är svårt att riktigt slappna av. Att det är hundra grader på rummet hjälper inte heller..

Blir knäpp, vet inte vad jag ska göra. I detta läget ligger jag bara och funderar på om jag gör rätt eller fel. Familjen är underbara, hur snälla som helst. Området är lugnt och skönt och jag har tio minuter till stranden. Jag har bil, jag får göra vad jag vill, jag kan vara på stranden på dagarna, jag kan göra mycket. Så varför ligger jag här och grubblar? Vad är det som tar emot? Saknar jag er där hemma så mycket redan?

Jag fasade för att jag inte skulle klara av detta. Jag måste klara det, jag måste lära mig att stå på egna ben. Men varför så ensam? varför finns inte just du, som är så speciell, varför finns inte du nära?

Känns som att det jag måste göra för att verkligen komma in i detta livet, är att stänga ute allt hemifrån. Jag vill inte för jag vet det kommer bli tungt i början, men ändå känns det som jag måste det.

Eller så är det bara jag som är trött och gnällig idag och tänker alldeles för mycket, vad vet jag. Ny dag i morgon, nya dag. Förhoppningsvis hörs vi, om nu någon läser!

Natti..