Det är svårt att förstå sig på alla människor här. Ena dagen är livet tipp-topp och allting flyter som en anka i vatten, medens dagen efter känns allting svartare och mörkare än ett daimkryss. Hur ska man hantera sådan personer? Och jag vet att jag är en av de personerna. Jag är jävligt bra på att skifta humör och jag är medveten om det. Jag försöker kontrollera det och tygla det men det är inte alltid det fungerar.
På sista tiden har jag funderar mycket på er där hemma. Jag saknar er och jag saknar alla saker jag gör med er. Jag kan inte uppleva de saker här och jag har inte samma sorts vänner här. Visst har jag underbara vänner här, jag ska inte klaga. Men jag känner ändå att det finns många där hemma som jag tänker en del extra på. Ibland får jag känslan av att jag är bortglömd där hemma faktiskt. Det är säkert bara jag som tänker för mycket, men jag kan vara ärlig och säga det.Jag vet att livet där hemma kommer vara annorlunda när jag är tillbaka. Saker förändras och det är meningen.
Jag önskar bara jag kunde vara med och delta, och jag önskar att ni fortfarande minns mig! Jag kommer trots allt hem snart igen!
vi kommer aldrig glömma dig linn!
SvaraRaderavi saknar dig varje dag!
hoppas vi kan träffas när du kommer hem! =)
/ Emil & Anna!
Jag tänker på dig väldigt ofta Linn! Det bara är så att många har för mycket att stå i med sig själv vad gäller utbildningar, jobb osv. Det är svårt att hinna med att höra av sig till alla på samma sätt som man gjorde när man gick i skolan. Lita på dig själv och känn dig trygg med att vara med dig själv. Lita på att ingen glömmer dig bara för att vi inte hört av oss den senaste veckan.
SvaraRaderaJag hoppas att jag får mer jobb än vad jag fick i april/maj så jag kan komma och hälsa på senare i höst. Det blev tyvärr för lite jobb för min del för att åka nu..
Anna och Emil, Jag blev så glad när jag läste det! jag saknar verkligen er också, och självklart kommer jag att komma och hälsa på er på gården i sommar! :)
SvaraRaderaMadde, Jag håller helt och hållet med. Men ibland känns det tufft att sitta såhär långt borta och läsa om era liv där hemma, och känna att jag missar så mycket av det. Samtidigt som jag vet att ni missar mycket av mitt liv!
Och jag hoppas verkligen att ni kan komma i höst. Men kom inte förän october/november! Innan är det alldeles för varmt!
Känn inte att bara alla andra utvecklas utan att du själv utvecklas och får uppleva fantastiska saker. Du kommer längta hem fler gånger, men det är bara att bita ihop och hitta på en sysselsättning som gör att du slipper sitta och tänka på alla här hemma. Plugga något på egen hand eller hitta en bra bok.
SvaraRaderaJag vill verkligen, verkligen komma dit och i höst kommer jag ha hunnit sparat ihop lite mer.
Vi hörs snart igen! Ha det bäst och ta hand om Dig!!
Vi tänker på dig linn, Moa ser framemot en ny lekkamrat!
SvaraRaderaKram Marco Ingela och Moa!